Meet me halfway. Kapitel 2

Tidigare: 
Jag hade somnat till lite men vaknade av att bilen stannade. Vi var framme. 
Vi gick in och checkade in våra väskor och satte oss på några stolar i väntan på att kunna stiga på planet.
- Can you take care of yourselfes from now? sa pappa.
- Yes, it's fine. Go home and get some sleep! sa jag. 
Jag ställde mig upp och gav pappa en lång kram. Jag ville aldrig släppa taget om honom. Men blev så illa tvungen när han gick. 
Jag satte mig brevid Katy på en stol. 
- It's you and me now, sa hon. 
- Yes. It is.

-Katys perspektiv-

Nu var jag och Mariah ensamma, utan föräldrar, utan syskon, utan uppsikt av någon.
Jag satt och tänkte på hur jag skulle möblera i min och Mariahs lägenhet medans vi fortfarande väntade på planet. 
Det här hade jag drömt om sedan jag var femton år. Jag och min bästa kompis, dela lägenhet i London. 
Jag satt och drömde mig bort, allt det roliga vi skulle ha i London.
- Katy, the plane is here, we gotta go on it now, hörde jag en svag röst bredvid mig, det var såklart Mariah.
- Yesyes, sa jag och rullade ihop mina hörlurar och la dom i fickan. 
Vi gick in i gången som ledde till planet. Med förväntan så gick jag genom den gången. 
När vi kom in på planet så letade vi rätt på våra platser. n
När vi hittade dom så satte Mariah sig längst in och jag på mittenstolen. Men det var ingen som satt på den tomma stolen till vänster om mig så där la jag upp fötterna. 
I början av resan satt vi och pratade och skrattade över allt det roliga vi haft i Irland. 
- Gosh.. Im so tired, im gonna try to sleep a bit, or.. We are in London about twenty minutes so it's maybe no idea, sa jag.
- Haha, probably not, sa hon och tittade upp ur hennes tidning i en sekund. 
 
Vi landade i Irland med en duns. Jag hann visst somna på dom tjugo minutrarna. 
Jag slog sakta upp ögonen. Planet började redan tömmas på folk som i panik tog fram sina väskor och packade ihop allt vad de nu ställt till med. 
Jag och Mariah däremot tog det väldigt lugnt.
Jag vet inte varför, men när jag stog där och se alla som stressade så fick jag lite småpanik över att jag skulle hå sista året i High School med några främlingar. Jag och Mariah måste alltså hitta helt nya vänner.
Jag släppte snabbt den tanken och tog fram mitt handbagage. 
Jag och Mariah gick i lugn takt sist ut ur planet. Vi gick in på flygplatsen till rullbandet där väskorna kom.
Gud måste ha vakat över oss för vi hade sån tur, alla våra väskor kom på samma gång.
Vi tog våra väskor och gick ut till själva ''flygplatsen'' och letade efter en kille som skulle ha en skylt. 
- There he is, sa jag snabbt och pekade mot en kille som bar en skylt där det stod ''Mariah James & Katy Sanders, London''. Vi gick fram till honom och hälsade. Han hjälpte oss med våra väskor ut till taxin vi skulle åka.
 
-Mariahs perspektiv-
 
Jag och Katy hoppade in i den kvava taxin. Det hade antagligen regnat här för marken var blöt och luften var fuktig. Chauffören började köra oss mot våran lägenhet.
- It's not so long, it's like ten minutes to your home from here, sa han när vi passerade någon slags park.
Vi nickade och log mot honom. 
Han hade rätt, det var ganska precis tio minuter från där vi var. 
Vi betalade honom och gav honom lite dricks för hans vänlighet sen hoppade vi ut ur taxin och tog våra väskor.
Han körde iväg och jag och Katy vände oss om och kollade emot den enorma byggnaden vi skulle bo i. 
Vi öppnade portarna in till lägenheterna. Man kände direkt att det var värt pengarna, redan i lobbyn så luktade det fräsht. Våran lägen het låg på våning fem. Vi klev in i den enorma hissen och tröck upp oss mot våning fem.
När vi kom upp så började vi leta oss fram mot våran dörr. Det skulle stå 602 på dörren. 
Längst in bland alla dörrar hittade vi vårat lägenhetsnummer. 
Jag såg hur Katy började rota i sin handväska efter våran nyckel. Hon fiskade upp nyckeln ur fickan och låste upp dörren. Med förväntande blickar öppnade vi sakta dörren. När vi kom in så fick vi en shock. 
Det var hur lyxig lägenhet som helst. Allt var typ svart, vitt och silvrigt och riktigt flott.
- And I wanted to fix in our appartment, I think we have everything we need, sa Katy. 
- Yeah, it looks like that! sa jag förvånat och glatt.
Det var sant, vi hade allt. Stor platt tv, en stor mjuk soffa och soffbord. Köksmöbler, sovrumsmöbler. Ja vi behövde inte köpa möbler. 
Jag gick in i ett rum med en stor dubbelsäng med vitt täcke och en stor tv framför. Det var en artonårings drömrum helt enkelt. 
- I'll take this room, skrek jag ut till Katy. 
- Do that, I've already found out witch room im gonna sleep in.
Jag gick och kollade in hennes rum. Det var nästan exakt likadant som mitt.
- Let's sleep, we can buy breakfast tomorrow morning. Goodnight, sa jag och slängde mig i min säng. 
Jag orkade inte rota igenom alla väskor efter något att sova i, så jag tog av mig byxorna och sov i t-shirten jag hade på planet. 
RSS 2.0